I Finland är julaftonen viktig precis som i de nordiska grannländerna. Julgranen ska senast nu stå på plats inne i stugan och prydas på bästa vis. Klockan 12 på dagen utlyses julfreden i Åbo. Många badar julbastu och åker till gravgården med ljus och lyktor för att minnas kära bortgångna. På kvällen samlas släkten och äter en festmåltid. Efter maten knackar julgubben på dörren och klampar in med presenter till var och en.
På juldagen firar man Jesus Kristus födelse. Inom den kristna traditionen har Kristi födelse firats allmänt alltsedan 600-talet. Det äldsta belägget för firandet av Kristi födelse är från den romerska kalendern från år 354, men troligt är att firandet förekom i staden redan under århundradets början. Juldagens betydelse är stor i den kristna världen: inom den ortodoxa kyrkan föregås firandet av en 40 dagar lång fasteperiod (inte så sträng som fastan före påsk) och inom den västliga kyrkan med firandet av adventssöndagarna före jul. Juldagen grundar sig på berättelsen om Jesu födelse i Lukasevangeliet (Luk 2:1-20).
I Norden ersatte julfirandet det under vintersolståndets tid firade germanska midvinterblotet eller julblotet, från det senare ordet anses namnet ”jul” kommit in i de moderna skandinaviska språken och till det finska språket. I anglosachsiska länder etablerade sig namnet Christmas, som hänvisar till julnattens gudstjänst. Förr i tiden firades julen i Finland under hela julveckan. I kalendern finns numera bara två helgdagar: juldagen och Annandag jul (Stefanidagen eller Staffansdagen).
Till juldagens firande hör att man ger julklappar och en festmåltid med släkten. I den finska evangelisk-lutherska traditionen ges julklapparna ofta redan på julafton, då man även äter festmåltiden. Att ge julklappar är en mycket äldre tradition än julgubben.
Julnattens mässa (lat. Missa angelorum, änglarnas mässa) är i stora delen av kristna världen julens höjdpunkt, som avslutar julfastan och övergår i julens glädjebudskap.