Släkten samlas och barnen får röda kuvert med nyårspengar. Stora fyrverkerier, lejondans, drakdans och sång och musik hör till den här glada festen. Kung Markatta, Sun Wukong, är Kinas populäraste sagohjälte och det finns otaliga pjäser, filmer och operor om den slagfärdige apan.
Tidpunkten för det kinesiska nyåret (春节) och dess betydelse har varierat mellan olika dynastier. Efter revolutionen 1911 har festens tidpunkt etablerats till den första dagen i Xia-dynastins månkalender. I vår gregorianska kalender rör sig tidpunkten mellan januaris och februaris sista veckor. Ursprungligen celebrerades festen som skördefest och som vårens ankomst.
Det kinesiska nyåret kan indelas i tre perioder. Första delen är vårens välkomnande, som andra kommer nyårsafton och till sist lyktfestens period. Perioden för vårens välkomnande börjar där föregångarens sista månad slutar, och pågår tills nyårsperioden tar vid. Under vårens välkomnande städas hemmet, man ger gåvor och dyrkar förfäder. Dörrar och fönster dekoreras med röda pappersdekorationer och med bilder av skyddsgestalter. Under nyår samlas familjen till middag varefter det skjuts nyårsraketer, vars syfte är att skrämma bort onda demoner. Perioden sträcker sig till lyktfesten, som kulminerar perioden. Tillsammans med släktingar och vänner tänder man lyktor och tittar på fyrverkerier. Därtill hålls drak- och lejonparader, ordnas folkdansuppvisningar samt styltgång.
Det kinesiska året utgår från de tolv s.k. zodiakdjuren eller horoskopmärkena, som löper i en bestämd ordning och som när tolv år har löpt ut börjar på nytt. Det personliga horoskopet bestäms enligt födelseår.