Hajj, är muslimernas vallfärd till Mekka, och en stor händelse varje år. Då firas den allra största festen i den islamska kalendern, id al adha eller offerfesten. Både festen och vallfärden har sina rötter i berättelsen om profeten Abraham. Festen hyllar Guds barmhärtighet: Abraham var inte tvungen att offra sin son Ismael utan ett lamm. Under festen samlas släkt och vänner för att äta tillsammans. I somaliska familjer dukar man upp bland annat kex med halva, xalwo iyo buskut. Turkarna kallar offerfesten kurban bayrami och sjunger gärna glada sånger. På tatariska kallas festen korban bäyräme. Festen kallas också ”Den stora festen”.
Firandet av Id al-adha inleds vanligen med bön och tacksägelse till Allah i moskén. Det är också en period då man gästar släktingar och vänner och ger allmosor. Id al-adha räcker fyra dagar och i firandet ingår inte fasta. I Finland är det sed att barnen får presenter under festligheterna, medan detta varierar i muslimska länder.
Under Id al-adha önskas id mubarak, vilket kan omskrivas till ”välsignad festdag”.Till festligheterna hör även offrandet av ett lamm, som delas i tre delar, varav den första är till egen föda, den andra ges till släktingar och den tredje till fattiga. Id al-adha är en viktig fest för muslimerna.
För muslimer är hajj eller pilgrimsfärd mycket viktigt. En muslim kan vallfärda till många heliga platser, men den allra främsta platsen är den heliga staden Mecka och den bästa tiden att vallfärda till Mecka är till Id al-adha. Då kommer muslimer från hela världen resande till staden och firar festen där som en avslutning på vallfärden. Alla klär sig i likadana, enkla kläder för att visa att de är som bröder och systrar för varandra.
Enligt traditionen uppenbarade sig Allah för Abraham i sömnen och bad honom att offra sin son Ismael som ett tecken på trohet till Gud. Abraham var redo att lyda budet men Gud stoppade honom och gav honom istället ett lamm som offergåva, varmed Ismael blev skonad. För muslimerna är det centrala i berättelsen den pliktskyldighet att följa Guds vilja, som Abraham visar. Berättelsen återfinns även i judarnas heliga skrift Toran och i Gamla testamentet men då handlar den om Abrahams yngre son, Isak (Genesis 22). Se även Koranen 37:103-106.